6 apr. 2012

Varför skulle annars våren tveka?

Gammalt och nytt i fin harmoni
Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister. 
Varför skulle annars våren tveka? 
Varför skulle all vår heta längtan 
 bindas i det frusna bitterbleka? 
Höljet var ju knoppen hela vintern. 
Vad är det för nytt, som tär och spränger? 
Ja visst gör det ont när knoppar brister, 
ont för det som växer 
                                och det som stänger. 

 Ja nog är det svårt när droppar faller. 
Skälvande av ängslan tungt de hänger, 
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - 
tyngden drar dem neråt, hur de klänger. 
Svårt att vara oviss, rädd och delad, 
svårt att känna djupet dra och kalla, 
ändå sitta kvar och bara darra - 
svårt att vilja stanna 
                      och vilja falla. 

 Då, när det är värst och inget hjälper, 
Brister som i jubel trädets knoppar. 
Då, när ingen rädsla längre håller, 
faller i ett glitter kvistens droppar 
glömmer att de skrämdes av det nya 
glömmer att de ängslades för färden - 
känner en sekund sin största trygghet, 
vilar i den tillit 
                            som skapar världen.
- Karin Boye

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!