14 sep. 2012

Lite så känner jag...

Ni vet den gamla dängan "Ingen vill veta vart du köpt din tröja" med Raymond och Maria? Lite så känner jag det just nu. Osynlig. Mitt namn är Molgan. Typ. Det är nackdelen med sociala medier som facebook. Man ser alla gilla alla andras bilder och inlägg medans ens egna förblir "ogillade". Man börjar undra. Syns jag inte? Skulle någon bry sig om jag försvann?

Ja, jag vet. Jag överanalyserar. Men, är det inte kotym att om någon gillar ditt så gillar man liksom tillbaka? Eller? Ungefär som om man är ute och bloggvandrar, lämnar någon en kommentar hos dig, hälsar du inte på tillbaka då? Det är ju hela grejen med att bloggvandra, man ger och tar. Jag gör så i alla fall. Om någon hjälpt mig så hjälper jag tillbaka. You scratch my back, I scratch yours, right? Man ger och tar. Jag VET att jag borde sluta bry mig. Men jag gör det. Jag är bara människa, jag vill att folk ska gilla det jag gör. Om vänner ber mig att göra reklam för dem så förväntar en liten del av mig att de gör detsamma, men tydligen är det inte så.

Ja, jag ska ha mens nästa vecka. Ja, det är PMS-depp. Jag är ju normalt sätt en positiv person för det mesta. Veckan har ju varit bra. Jag fick en finfin löneförhöjning, vi har fixat om lånen och kommer spara massor av pengar varje månad, jag känner äntligen smaker igen mm. Jag får helt enkelt försöka skaka av mig denna överanalyserande sida av mig och inte låta detta störa mig så mycket.

Hepp hepp! Glad fredag på er!

4 kommentarer :

  1. Usch vad tråkigt att du känner så....jag tar åt mig lite av det du säger, jag såg på fb att du skrev att du ville att man skulle rösta på din bild och undrade varför ingen gjorde det, jag brukar alltid göra det och stötta i sånt...men sedan ropade sonen på mig och sedan glömde jag bort.

    MEN jag vill jag säga något, inte för att göra en höna av en fjäder men, vad det än gäller så ska du inte känna så inför saker eller i livet. Jag har varit med om samma som du att man ger och ger till andra , kan vara gratis bloggdesigns, reklam, hjälp på vägen eller även i livet där man kan ge stöttning till personer....men får inte tillbaka ett skit. Men jag blir inte sur för det för att jag är ansvarig för min egen lycka och mina val. Även om jag gör något för något så "kräver" jag inget tillbaka. Allt jag gör gör jag för att jag vill, något jag lärt mig är att förväntar jag mig saker av folk blir man ofta besviken.

    Jag skriver mycket om detta i min andra blogg attrahera Mera som du kanske känner till.

    Långrandiga jag blev, sorry.

    Kramen <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att jag inte ska ta det personligt. Jag försöker, men ibland har jag ett stort behov av att bli sedd. Och jag vet att ju mer man ger, utan förbehåll, desto mer får man tillbaka i slutändan. Karma liksom. Typ iaf.

      Tack för att du finns! :)

      Radera
  2. Tyvärr, när man lägger sin lycka i andras händer blir man aldrig riktigt lycklig. Inget som sker dig är personligt, allt andra gör "mot" dig är en spegling av dem inte DIG! Om du inte gör det personligt mot DIG.

    Karma kan du kalla det, eller lika attrahera lika, same thing ;)

    Tack för att DU finns!

    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag håller nog med dig,jakeline...
    Det tillhör liksom lite "hyffs" att man ger tbx anser ja ;)
    /Kram från mig!

    SvaraRadera

Tack för din kommentar!