Något gror i mig...

Ett slags känsla av rastlöshet har krypit in i mitt inre och slagit rot. Den har nog funnits där ett tag, men det är först nu den tagit sig ton och rytit till. Jag känner mig inte helt nöjd med min livssitutation. Jag vill ha ut mer av mitt liv. Känns som om allt går på autopilot just nu, äta, sova, jobba, hämta barn, kuska buss... Kvällarna försvinner in i mörkret och det är redan dags att sova igen.

Detta var ju inte alls vad jag hade tänkt att mitt liv skulle ha sett ut. Jag skulle förändra världen. Hur, visste jag så klart inte, men mitt då, snart 19 åriga, studenthjärta klappade av hopp och drömmar om framtiden. Jag behöver inte något flaschigt jobb, jag behöver inte tjäna miljoner, men jag vill känna mig behövd, känna att jag gör skillnad och att jag syns. Jag vill ha livskvalité.

Jag behöver förändring, jag tror även att maken känner likadant. Vi har börjat titta på hus. Och då inte på hemorten utan längre norrut. Om man ändå ska flytta, varför inte göra det rejält och på så sätt spara några millar på köpet. Vi vill ta oss för projekt, visa upp något som är vårt! Se, det här har vi byggt tillsammans! Inte en semi-sunkig hyrestrea där man inte ids lägga några pengar för man vet att man ändå inte får göra något radikalt.

Med risk för att låta klyschig så behöver jag nog hitta mig själv. Komma på vad jag vill bli när jag blir "stor", så att säga. Jag vet ju vad jag vill, men inte hur jag ska ta mig dit direkt.

Så, då var det utagerat. Skönt! Nu kan jag ta tag i den där rösten som pockar på uppmärksamhet i huvudet och skriva ner vad den vill säga. :) Ha en underbar tisdag, för det ska jag ha! Maken fyller ju år!

*klicka!*