Så, mina pepparkaksbaknings-skills verkar inte vara up to date. Men, glad i hågen och efter påtryckningar av äldsta barnet så satte vi igång och baka pepparkakor idag (sjukling=jättegnällis). Joråsåatt. Det gick väl hyfsat. Hade inte gjort degen själv utan köpt. Gjorde två större hjärtan för att kunna dekorera senare med kristyr och barnens namn. So far, so good.
 |
| (förklädet han har på sig har jag fö sytt på fritids en gång i tiden...) |
Nu till kristyren. Maken inhandlade en ny sprits. Eller, vi hade ingen alls tidigare. Jag hade tänkt mig en sådan där vanlig, ni vet med "påse" och sedan munstycke. Hem kommer denna mojäng:
Jag undrade i mitt stilla sinne hur min make hade tänkt sig nu.. Var beredd på att köra på bakplåtspapper och ett pytte hål (vilket så här i efterhand antagligen hade blivit lika dåligt men kanske också något bättre), men jag gav mojängen en chans. Blandade i alla fall till kristyr enligt recept, eller ja, höftade något då jag inte hade lika mycket florsocker som det stod. Härliga färger blev det! :)
Så vi tar nya mojängen på en testdrive...
Looking good, peeps... or so I thought.
Min analys är som följer:
1. Dålig mojäng.
2. för små pepparkakor
3. Man kanske inte ska höfta kristyr...
Hmm får se om jag orkar göra om och göra rätt eller inte någon dag. Kanske vågar jag mig på att baka helt egna peppisar också... Ännu har jag en förhoppning om att den där husmodersgenen även finns hos mig... Hav förtröstan!
