Omväxling förnöjer

Vi har bott i vårt radhus i tre och ett halvt år nu och det var dags för förändring. Det kan ha att göra med att våra god vänner precis renoverat sitt gamla radhus och flyttat till nytt och bara pratar om inredningsdrömmar. :P Vårt hem behöver lite kärlek, helt klart, men vi har inte riktigt råd att göra stora saker just nu. Men nu tog vi i alla fall tag i vardagsrummet.

Det var väl egentligen inget större fel på det tidigare, men det kändes lite plottrigt och datorn fick inte riktigt någon bra plats, inskuffad i ett av hörnen av rummet, mellan soffan och bokhyllan. Så vi svängde om lite. Nu är det ett helt annat flow i rummet, det känns mer energifyll, om nu ett rum kan göra det. Jag känner mig mycket mer tillfreds i själen. Det enda vi lagt pengar på är en ny TV-bänk och så sålde vi den gamla.

Nästa steg är nya gardiner och eventuellt kuddar till soffan. Vi ska så klart flytta tavlan så att den hänger mitt över soffan, och på den väggen där bokhyllan tidigare stod tänkte vi göra någon sorts fotovägg med massor av bilder på kidsen och teckningar de ritat. Nya lampor och andra ljuskällor behöver vi också. Jag ska investera i ett skrivbord och kanske en hylla att sätta ovanför arbetsplatsen för inspirationsbilder, eftersom jag inte har någon fin utsikt från hörnet. ;)

Vi ska även någon gång i framtiden göra oss av med den hiskeliga strukturtapeten, men till en början funderar vi på att måla en vägg i någon grågrön färg, kanske, den som är till höger i bild där vi ska sätta våra bilder. Den är oskadad så det borde gå relativt bra att måla direkt på tapeten.

Jag känner på mig att det kommer bli riktigt bra.

I övrigt så växer lillskruttan så det knakar, har hunnit bli hela 6 månader. Dessvärre har makens morfar gått bort, så just nu är vi lite nedstämda i familjen.

Blast from the past

Häromdagen så letade jag fram alla mina arbetsgivarintyg och sådant för att skriva ett CV. Det var ju ett tag sedan man gjorde något sådant, men nu är det alltså dags igen. Bland betygen hittade jag en gammal berättelse som jag och en kompis skrev i femman. Väldigt roligt att se att författardrömmarna fanns redan då. Det "roligaste" är att den faktiskt inte är så pjåkig heller. Definitivt inte för att vara skriven av en snart 12 åring...

Ska nu skriva rent den och sedan får vi se om ni får läsa lite... :P Dock saknas första sidan, men vad gör väl det... :P Så här ser det i alla fall ut i början...

Malin kände sig osäker när hon stod där framför den nya klassen. 20 par ögon tittade nyfiket på henne. Hon letade efter någon som kunde tänkas vara Camilla. Fast syskon behöver inte vara lika varandra, hon och hennes syster var inte lika varandra, enligt henne själv.
- Jaha, Malin, hur känns det att vara tillbaks i Sverige? Frågade hennes nya fröken, Margareta Söderberg.
- Det känns väl bra. Jag minns ju inte så mycket, svarade hon.
- Ja, det förstår jag, sa Margareta. Sen vände hon sig till klassen. Malin var bara tre år när hon flyttade till Australien. Är det någon som vill fråga något? En rödhårig kille med fräknar räckte upp handen.
- Ja, Oskar?
- Du Malin, har du sett några kängurur? frågade han.
- Ja det har jag. Det finns ganska många vid vårat landställe en bit utanför Melbourn. Stället heter Walk about Creek, sa Malin.
En tjej med tofs mitt upp på huvudet räckte up handen.
- Ja, Camilla.
Så det var Camilla, tänkte Malin.
- Äh, det var inget, sa Camilla. Jag säger det där ute vid skåpen sedan.
- Jaha, svarade Malin fundersamt. Undrar om Martin har sagt något.  

Glöm alltså inte att det är typ 20 år sedan denna blev skriven... Som ni ser så hoppar vi rakt in i handlingen. :) Jag har inte ändrat något alls, utan helt skrivit av det som vi skrev då. Vi har hämtat namnen från vår bekantskapskrets och Margareta var min fröken i lågstadiet. :) Och jo, Crocodile Dundee var en av mina favoritfilmer... :P

Man hittar grejor på landet...

I helgen var vi på landet för att röja lite. Vi har haft våra böcker stående därute och det finns en massa saker efter farmor som bara blivit liggandes på vinden, så nu var det verkligen dags att ta reda på och rensa ur vinden. Jag är ju väldigt förtjust i gamla saker, och skulle gärna bo i ett fint shabby chic't hem. Nu tycker inte mannen att det lantliga vita är lika fint som jag, så det är som det är hemma hos oss. En salig blandning. Men jag lyckades ändå få med mig några fina burkar hem för att dryga ut min kakburkssamling på hyllan i köket... :P

De nya burkarna är den beiga högst upp och Gunillas mazarinmassa. :) Lite buckliga och kantstötta men å så vackra. :) Hem följde även en gammal mjölspann som jag och syrran hämtade mjölk i hos grannen när vi var små och han fortfarande höll på med mjölkkor samt en emaljkanna. I am a happy chappie! :)