Fredag den 13e börjar så här...

Mamman som är ledig för förskolan har stängt ligger och drar sig lite i sängen medan ungarna är uppe och röjer. Sonen sitter snällt och spelar xbox medan dotter får för sig att ta av sig blöjan. Hon går först in till storebror som förskräckt utbrister "Mamma, Aylinn har tagit av sig blöjan!" Mamman suckar lite och tröstar sig med att det bara var en kissblöja. Dottern kommer sedan in och visar stolt upp sin nakna lekamen och håller upp foten som inte alls är så fin och ren som den borde. "Bajs!" Jamen vi startar dagen med att sanera ett stycke bajsbarn och huset. Tjoho. On that note, så lämnar jag er med denna gamla dänga...


och så häver jag en kopp kaffe till... 

Man är ju för fan inte 20 längre...

Två kvällar/nätter i rad är alldeles för mycket för denna tvåbarnsmor. Jag måste nog börja inse att jag inte är 20 längre och alltså inte bara kan ladda om med lite fetmat och kaffe i magen. Det är tisdag idag. Jag har sovit bra två nätter. Jag borde med andra ord vara okej. Är jag det? Icke. Är huvudet dumt får kroppen lida, tänker väl ni. Jo, tack, jag vet. ;) Även om jag kanske mentalt ser mig som 21½ så stämmer inte det riktigt. Pardon my over-revealing nature. Jag trivs bättre i min fantasi. Där folk beter sig som jag vill och inte ramlar ner från sin piedestal.

Just idag är jag glad för att jag jobbar korta dagar just nu. Det är alltså helt okej för mig att krascha i soffan i någon timme eller så tills det är dags att bege sig till förskolan för att lyssna på ungarnas skönsång och picnicka. Jag tror jag återgår till min drömvärld där jag är 21, folk fortsätter vara ödmjuka och får sitta kvar på sin piedestal. :) (Drömma går ju... )

Något gror i mig...

Ett slags känsla av rastlöshet har krypit in i mitt inre och slagit rot. Den har nog funnits där ett tag, men det är först nu den tagit sig ton och rytit till. Jag känner mig inte helt nöjd med min livssitutation. Jag vill ha ut mer av mitt liv. Känns som om allt går på autopilot just nu, äta, sova, jobba, hämta barn, kuska buss... Kvällarna försvinner in i mörkret och det är redan dags att sova igen.

Detta var ju inte alls vad jag hade tänkt att mitt liv skulle ha sett ut. Jag skulle förändra världen. Hur, visste jag så klart inte, men mitt då, snart 19 åriga, studenthjärta klappade av hopp och drömmar om framtiden. Jag behöver inte något flaschigt jobb, jag behöver inte tjäna miljoner, men jag vill känna mig behövd, känna att jag gör skillnad och att jag syns. Jag vill ha livskvalité.

Jag behöver förändring, jag tror även att maken känner likadant. Vi har börjat titta på hus. Och då inte på hemorten utan längre norrut. Om man ändå ska flytta, varför inte göra det rejält och på så sätt spara några millar på köpet. Vi vill ta oss för projekt, visa upp något som är vårt! Se, det här har vi byggt tillsammans! Inte en semi-sunkig hyrestrea där man inte ids lägga några pengar för man vet att man ändå inte får göra något radikalt.

Med risk för att låta klyschig så behöver jag nog hitta mig själv. Komma på vad jag vill bli när jag blir "stor", så att säga. Jag vet ju vad jag vill, men inte hur jag ska ta mig dit direkt.

Så, då var det utagerat. Skönt! Nu kan jag ta tag i den där rösten som pockar på uppmärksamhet i huvudet och skriva ner vad den vill säga. :) Ha en underbar tisdag, för det ska jag ha! Maken fyller ju år!

*klicka!*

Efterkoll - check

Så har man varit hos BM för efterkontroll. Allt såg bra ut, dock fick jag lite underkänt på knipningen så det är bara till att leka Susanne Lanefelt och kniiiiiipa på. :P Man tycker ju att man gör så gott man kan, men när man ligger där så är det inte helt lätt, tydligen. Men i övrigt såg allt bra ut. Skönt att höra, så behöver man inte noja sig för det längre.

Hade även tappat 2 kg till sedan jag vägde mig sist för några veckor sedan. Alltid lika trevligt. Tydligen väger mjölken ca 2 kg också, ännu bättre med andra ord. :P 5 kg under inskrivningsvikten, man tackar (-2 kg till då egentligen). :) Ska ta tag i träningen när vi kommer hem från semestern.

Nu ska man även börja fundilera på framtida preventivmedel. Hur lätt är det då? Fram tills jag slutar amma är det dock minipiller som gäller, sedan får vi se. Det funkade superbra sist i alla fall.

Det enda negativa med besöket var att hon trodde att mensen var på väg. Kul i jul liksom.

Vilket frieri...

Alltså, Pride & Prejudice från 2005 är verkligen inte min favoritfilmatisering av romanen med samma namn, MEN, frieriet i regnet är underbart hett. Faktiskt.

Oavsett vad för onödig information han ger Lizzie, så är Mr Darcy het.

Mitt eget frieri var inte ens i närheten. För det första var det jag som friade, för det andra så regnade det inte, för det tredje hade jag spenderat kvällen med att hälla i mig shots på Sambucca och Dooleys (nej, jag dricker inte något av det idag...), för det fjärde så var det nästan pga ett vad och det första försöket lät som "I want to touch your ta-la-la for the rest of my life" (Günther var inne då), men senare blev det en knäböjning på gräsmattan utanför Medicinska Föreningens Midnattspub valborg 04. Vi gifte oss fyra år senare...

Om vi skyller att vi träffades på svågern så skyller vi frieriet på Speedis Micke. Japp, vi tar inget ansvar... :P