Vi väntar oväder...

Sådana här idylliska bilder, men med dramatisk, nästintill overklig, himmel får mig osökt att tänka i deckar/skräckbanor. Något i stil med "Den lilla orten hade ingen aning vad som väntade när den just den här morgonen började vakna till liv. Ett mörker anades i horisonten och även om det fanns de ibland invånarna som länge hade förvarnat, var det ändå ingen som riktigt kunde förstå vad det var som var på väg att hända. Än så länge kvittrade fåglarna och solen sken, men bortom skogen tornade orosmolnen upp sig och lade sig i tjocka gråa lager. Mörka och hotande. Blod hade spillts i natt."

Inspiration och uppmuntran

Idag var vi på kalas och jag satt ett tag och samspråkade med födelsedagsbarnets farmor. Vi kom in på hur jag känner hennes son och vart vi bor och ja, ni vet, det vanliga när man lär känna nya människor. Det kom fram att jag pluggat till kulturvetare (ej färdig) och att det var på Universitetet jag träffade Lars. Inte så mycket för att vi pluggade ihop som att vi partajade. ;) Men iaf, vi kom in på vad man vill göra när man blir stor. Jag började prata om att bli bokförläggare (vilket var min tanke när jag fortf. pluggade) och sedan att min största dröm är att bli utgiven författare. Detta ledde alltså till att jag sedan i en kvart eller så satt och pratade om Norrtälje (där vi bor, ja i närheten iaf, och det är där böckerna jag skriver utspelar sig) eftersom hon också kommer därifrån. Det var jätteintressant och gjorde mig grymt taggad att skriva på samt att få lite mer inspiration.

Snart ska jag försöka komma iväg på en stadsvandring också. Tror det kan hjälpa till en hel del i mitt skrivande. Visst, jag har vandrat omkring i staden många gånger, men det är ändå roligt att se det ur ett historiskt perspektiv eftersom jag skriver (eller försöker i alla fall skriva) historiska böcker.

Som sagt, inspiration kan slå till på de mest underliga tidpunkter och ställen. :)

Klipp, klistra och "pinna"

Japp. Det är det jag roar mig med om dagarna nu när det har dragit igång på jobbet. Man hinner liksom knappt med att skriva just nu, så jag sitter och googlar och surfar runt efter intressanta fakta, inspirerande bilder och annat som kan hjälpa mig i mitt skrivande. Det är jätteroligt!

Har av denna anledningen dessutom skaffat pinterest där jag kan spara de bilder jag finner mest inspirerande. Perfekt ju. Undrar varför jag inte skaffat det tidigare. Min researchmapp i chrome börjar bli full av matnyttiga länkar och annat smaskigt. ;)

Jag har även fixat ett fint anteckningsblock för den storyn jag mest kommer att fokusera på just nu, med olika delar (inspirerad av Sofie) där jag kan göra anteckningar om saker som är bra att komma ihåg, som fakta, storylinen, osv och med utrymme för att skriva ned idéer och sådant man kommer på när man inte sitter framför datorn. Har även klistrat in fina inspirerande bilder där och gjort en framsida. Ska nog införskaffa fler block vad det lider (jag har ju fler bokidéer på lager), och kanske sådana med hårda pärmar istället för jag tror de mår bättre i handväskan. ;)

Hoppas bara att jag får lite skrivro snart...

Nästa bok på lästlistan

Eller, egentligen är det två böcker i en. Jag hittade denna goding på landet. Den är tryckt 1906. Alltså, alldeles ypperlig för att använda som research.

Första boken är av Mathilda Roos och heter Familjen Verle kom först ut 1889. Tydligen så verkade hon i Stocksund, Danderyd och dog även där. Lite spännande då jag själv är uppvuxen i Danderyd.

Andra boken är av Anna Wahlenberg och heter Älskog, den kom ut 1913, bara namnet är ju spännande. ;) Båda verkar vara rätt aktiva inom kvinnorättsfrågor och sådant.

Jag ser verkligen fram emot att läsa dessa godsaker. Det högtravande språket, de långa krångliga meningarna som ofta är ett helt stycke, de underbara namnen... Ja listan kan göras lång. Nu får jag helt enkelt skynda mig att läsa klart Babylons gator...

Skriv om det du känner till...

Det är väl något som vi alla har matats med, eller hur? Man ska skriva om sådant man känner till. Alltså, vore det egentligen dumt av mig att skriva en berättelse som utspelar sig i England. Jag har förvisso varit där flertalet gånger, känner mig nästan lika hemma där som här hemma och är relativt säker på att jag i ett tidigare liv bott där. Så helt främmande är det inte. Men nu har det flyttat in ett par helsvenskar i mitt huvud, som dessutom bor i Sverige. Det känns bra. Vi kör på. Jag kommer inte överge Annabell och Ewan dock, men jag måste följa min inspiration och instinkt och de karaktärer som skriker högst i mitt huvud. Dessa är ännu namnlösa, så om någon har något bra idé på namn för en brukspatron och en uppnosig kammarjungfru, feel free to pitch in. ;)

Whoop whoop!

Har försökt vinna Halvblod, som ni kan se i ett inlägg ner, och jag har även tävlat på facebook, i två omgångar. Tyvärr vann jag inte någon av dem, men hoppas fortfarande på tävlingen nedan. :)

I den senaste tävlingen skulle man skriva en fråga till Sofie för att vara med och tävla. Hon valde sedan ut några frågor som hon besvarade i hennes blogg. Och min fråga var en av dem! :) 

Hur gör man för att hitta sin egen röst i sitt skrivande? Jag har idéer i massor men, det känns som om jag själv aldrig skulle komma utanför ramarna för ”fan fiction” för att jag har svårt att hitta min egen röst bland alla andras.


Det är bara att skriva skriva skriva! Jag hittade inte min röst till Halvblodstrilogin förrän den sista boken var skriven. Så när jag började redigera om Halvblod tyckte jag bara att den var usel och fick ändra hur mycket som helst. Sedan när jag skrev en historisk roman fick jag se till att hitta min röst i det språket med. Det är därför jag inte kan skriva på flera böcker samtidigt, för jag är så inne i en berättarröst att det blir svårt att ändra till den andre. Det är alltid en liten omställning, särskilt som Halvblod är skriven i jag-form och Vatten och salt i tredjeperson.


Om jag inte vinner nu ska jag i alla fall köpa boken, helt klart! Känner mig just nu väldigt inspirerad, vem vet, kanske ni får läsa en bok av mamma jakeline någongång i framtiden! :P