Min man - Blomsterräddaren

"Bara för att jag älskar dig", sa han och ställde ner två garderobsblommor på bordet. Eh? Vi har blommor, massor med blommor. Vi har inte plats för fler blommor, egentligen.
"De skulle liksom kastas, och jag vet att du gillar blommor," var hans kommentar. Men nya fräscha blommor, som dessutom var gratis, inkl krukor tackar man väl inte nej till? Eller? :P De har i alla fall nu på morgonen fått flytta in i sovrumsfönstret tillsammans med fina lampan som äntligen fått ett hem. Jag trodde inte att den skulle få plats (dumt att testa innan man drar förhastade slutsatser), men den "fits like a glove".

Se så fint det blev! 

 Varför det ligger ett par kallingar där och annat jox, får ni fråga maken om... :P Hade förstås varit kul med lite nya gardniner, men snart är det dags för julgardinerna, så kanske jag kan önska mig nya gardiner i julklapp... :P Fint blev det i alla fall. Den halvdöa aurelian har fått flytta ut, och väntar just nu på att vardagsrumsfönstret ska bli fritt från övervintrande tomat- och gullbärsplantor. Tomaterna börjar bli mogna nu! Äntligen! :P

Mamma och pappa har en ny leksak...

Äntligen kom skattepengarna/jämställdhetbonusen och vi kunde köpa en systemkamera. Sweetness! Det blev en Canon Eos 1100D och hittills är vi jättenöjda. :) Det som jag skulle vilja köpa till är ett macroobjektiv, gillar att ta ubernärbilder, men det blir en senare investering.

Några av de bilder vi tagit hittills. Macroinställningen fungerar ju riktigt bra. :P Vi fick även med boken Bättre bilder och en kamera väska, till ett väldigt bra pris. Me likie. Nu ska här förkovras i fotograferandet. :) (igen... jag har ju faktiskt utbildning...)

Hobbit-fötter på rymmen

Be afraid, be very afraid... 

Som ni kan se så har mina anklar sagt i princip adjöken och detta är ändå på förmiddagen... Tog mig en runda i det halvvåta gräset här hos svärfar för att försöka fånga in ett stycke tvååring iförd endast blöja och t-shirt.

Man kan ha väldans kul med en kamera...

Att vädret har varit superfint idag gör ju inte saken sämre. Sonen har velat vara ute mest hela tiden så jag och maken har jagat honom med kameran. Han tycker nog inte det är lika kul att ställa upp på bildtagning längre, men det struntar jag i. :P Maken är mer för att ta många bilder snabbt (vilket kanske resulterar i tio suddiga bilder och två jättefina), medan jag hellre väljer mina tillfällen och motiv.

Det är en jäklarns skillnad på hur bilderna bli om man jämför en systemkamera med vår lilla kompakta i alla fall. Det visste jag redan så klart, och nu vill jag ha en egen ännu mer. :P

Modellfotograferingen

Är faktiskt ärligt lite besviken. Jag borde förstås ha fattat det från början, men jag trodde att man skulle få en bild i handen och resten på cd. Nej, det ingick en bild i presenkortet. Så jag drog ju med mig karl och barn helt i onödan. Att köpa extra bilder var snordyrt och extra dyrt om det skulle vara fler än en på dessa bilder. Så det kostade helt enkelt mer än vad det smakade. Visst, jag fick med mig en jättefin bild på mig med mig hem, och sminkningen var fin, men en irri man och rastlös son hade jag gärna kunnat vara utan och tagit en egodag istället. Det är lätt att vara efterklok.

Men jag är ju rätt fin i alla fall. 

Förra modellfotograferingen i London 2000.