Mycket att se fram emot nu...

I helgen bär det av på en liten weekend get away till svärfar. Förhoppningsvis kommer vi kunna klämma in lite hustittande också. Förändringens vindar blåser friskt just nu! Det känns bra. Out with the old, in with the new.

Vingar av glas, andra delen i Halvblodstrilogin, som jag vann, borde dimpa ner i min brevlåda när som helst! Den kom ut i onsdags. Det ser jag mycket fram emot.

Nästa helg är det tjejkväll med goa tjejor, inredningsparty som förfest och sedan blir det till att svänga sina lurviga (möjligen olurviga) på något roligt ställe. På söndagen kommer en gammal kompis som vi inte har träffat på år och dar och fotar ungarn (kanske kan klämma in en fin bild på hela familjen också). Det ska bli så kul!

Sen är det ju snart december och första advent, Lucia och så jul och sedan nyår och 10 årsjubileum. Tiden går fort när man har roligt!

Något gror i mig...

Ett slags känsla av rastlöshet har krypit in i mitt inre och slagit rot. Den har nog funnits där ett tag, men det är först nu den tagit sig ton och rytit till. Jag känner mig inte helt nöjd med min livssitutation. Jag vill ha ut mer av mitt liv. Känns som om allt går på autopilot just nu, äta, sova, jobba, hämta barn, kuska buss... Kvällarna försvinner in i mörkret och det är redan dags att sova igen.

Detta var ju inte alls vad jag hade tänkt att mitt liv skulle ha sett ut. Jag skulle förändra världen. Hur, visste jag så klart inte, men mitt då, snart 19 åriga, studenthjärta klappade av hopp och drömmar om framtiden. Jag behöver inte något flaschigt jobb, jag behöver inte tjäna miljoner, men jag vill känna mig behövd, känna att jag gör skillnad och att jag syns. Jag vill ha livskvalité.

Jag behöver förändring, jag tror även att maken känner likadant. Vi har börjat titta på hus. Och då inte på hemorten utan längre norrut. Om man ändå ska flytta, varför inte göra det rejält och på så sätt spara några millar på köpet. Vi vill ta oss för projekt, visa upp något som är vårt! Se, det här har vi byggt tillsammans! Inte en semi-sunkig hyrestrea där man inte ids lägga några pengar för man vet att man ändå inte får göra något radikalt.

Med risk för att låta klyschig så behöver jag nog hitta mig själv. Komma på vad jag vill bli när jag blir "stor", så att säga. Jag vet ju vad jag vill, men inte hur jag ska ta mig dit direkt.

Så, då var det utagerat. Skönt! Nu kan jag ta tag i den där rösten som pockar på uppmärksamhet i huvudet och skriva ner vad den vill säga. :) Ha en underbar tisdag, för det ska jag ha! Maken fyller ju år!

*klicka!*

Beggars cannot be choosers

För var dag som går blir drömmen om ett hus mer och mer påtaglig. Men när man inte har en massa pengar på banken och bor i hyresrätt så är det lite svårt att bli husägare. I alla fall inte när man ska punga ut med 15-25% av huspriset i handpenning och lagfart och annat dyrt. Det är då man börjar titta på orter längre bort. Typ Söderhamn. Där finns det villor för samma pris som handpenning häromkring. Lite skillnad med andra ord. Man blir sugen, frestad och undrar hur långt man är villig att gå för att få bo i hus...