Det här med håret...

Jag hade för en kollega som klippte mig på sin fritid. Det var väldigt lämpligt hon kom hem till mig och klippte mig och tog betydligt mindre betalt än vad det kostar att gå till frisören, även om hon är utbildad. Jag var jättenöjd. I höstas meddelade hon att hon inte hade tiden att klippa på fritiden längre. Fullt förståligt. Jag fick då jaga rätt på en frisör som inte tog hutlösa mängder pengar av mig. Hittade en men som jag var missnöjd med. Följden är att jag inte har klippt mig sedan i oktober eller nåt. Jag har numer jättelångt hår för att vara jag.

Nu har jag tagit mig i kragen och bokat tid på en salong imorgon. Hos en trainee, det var typ en hundring billigare än att gå till en färdigutbildad. Hon såg trevlig ut på bilden. Då kommer vi så klart till frågan: Hur göra? Behålla längden och bara gämna till det för att jag inte vet hur bra hon är? Eller känna att jag betalar ju ändå 450 spänn för det och kapa betydligt mer? Anledningen till att jag hållit håret de senaste fyra åren är för att Aylinn hela tiden drog mig i håret när hon skulle sova.  Kommer Yrla bli likadan? Hon har ännu, vid två månaders ålder, inte visat några sådana tendenser. Det finns för- och nackdelar med både ock. Långt hår kan man sätta upp och man måste inte greja med det hela tiden. Samtidigt kan kort hår vara lika enkelt. Jag har väldigt fint hår dessutom så blir det för långt hänger och slänger det mest hela tiden.

Nej, jag vet inte hur jag ska göra. Kanske får lägga hårets öde i frisörens händer.

Hallå cybervärlden

Visst är det härligt att det är vår? Igår spenderades dagen utomhus, med att fixa till altanen så att man kan sitta ute och njuta av solen på baksidan. Det hela avslutades med grillmiddag med grannarna. :)

Just nu är det mycket skrivande i mitt liv, därför blir den här bloggen tyvärr lite lidande, men jag ska försöka bättra mig. Jag håller på med ett novellprojekt just nu och har deadline snart. Väldigt spännande då det gäller att skriva på engelska, med ett gemensamt tema och i slutändan kommer den publiceras i oktober. Det är väldigt roligt att skriva mot ett specifikt mål, inte på "måfå" som det känns lite med fantasyprojektet. Målet är så klart att jag ska bli klar med det med, så klart. Jag saknar mina alver och det känns bra. Jag var lite trött på dem ett tag. ;)

Hoppas att ni alla njuter av fina vårvädret (som förvisso just idag lyser med sin frånvaro).

Jag kanske borde byta rubrik...

Från mamma jakeline till Tonårstanten. Det kanske passar bättre. I alla fall med tanke på de senaste inläggen här i bloggen. ;) Mest trånande efter fiktiva karaktärer i teve-serier. ;) Sådan är jag. Och ni älskar mig för det, erkänn! Även min man gör det (är jag relativt säker på... :P).

Jag är nog inne i någon sorts tråningsperiod och det speglar sig ganska mycket i mitt skrivande också. Mycket whining and pining just nu alltså. ;) Ni får helt enkelt stå ut med det.

Häromdagen satt jag bakom ett hånglande tonårspar på bussen. Det tar ca 50 minuter hem till mig. Jag skojar inte, de hånglade i princip hela bussresan. Tänk när man var så "ung" att man tyckte att det var helt okej att sitta på en buss/soffa/i sängen och bara hångla timtal i sträck, utan att det egentligen ledde till något mer. Den känslan av att vara så där förkrossande nykär som man blev på den tiden att tid och rum försvann och det bara var han och du som räknades. Jag kan sakna det till och från. Första kyssen får man liksom inte tillbaka. 

När min man kommer hem ska jag hångla på honom. Bara så att ni vet. Mer hångel åt folket!

Mörkret faller...

Det märks att vi börjar gå mot mörkare tider och höst igen. Något deprimerande är det ju. Speciellt när sommaren inte har varit den bästa. Igår var det dessutom regnigt och det var mörkt redan vid nio. Snart är det dags att tända ljusslingan på balkongen, men ännu räcker ljuslyktorna. Samtidigt är det ju mysigt att kunna tända ljus och mysa i soffan och så där, utan att någon bryr sig om att man inte är ute och aktiverar sig. Det känns liksom okej att stänga in sig. ;) Fram med alla filmer och teveserier som man inte har orkat följa under sommaren... Here we go!

Den där barnkanalen...

Du vet att du tittat för mycket på barnkanalen (Bolibompa) då du:

• vaknar mitt i natten och  nynnar "Mu bä, dubbelkvack, dubbelkvack, när du har nått en svacka" och liksom går i takt bort till toaletten.
• när du har koll på de olika momenten i "bumpa" och kan lätt säga att "snart är det dinosaurietåget" och få sonen att sitta still ett tag till.
• ser fram emot Fåret Shaun och undrar vad dagens avsnitt kommer handla om.
• tycker att Nicke Nyfiken är en förträfflig prick som dessutom har ett väldans pedagogiskt innehåll (även om sonen fortfarande räknar lite tokigt, och tycker att veckodagarna bör låta måndag, tisdag, röd, åtta, nio)

Livet med en snart treåring som vaknar tidigt på mornarna är underbart! :P