Tillsvidareanställd

Ja, så var provanställningen snart över och från första mars övergår den i en tillsvidareanställning. Hurra! Det känns riktigt bra. Tyvärr har jag åkt på en elak förkylning och har varit hemma sedan i onsdags, som tur är jag nästintill frisk nu, hoppas jag. Har tröttnat på töntiga filmer på Netflix och soffhäng.

Det känns som om jag varit en dålig bloggare här på sistone. Lovade visst någon sorts årskrönika, men det blev inget av med det. Jag har haft fullt upp med skrivandet och pendlandet, så kvällarna har gått åt till att umgås med familjen. Maken har också hittat jobb nu, vilket är så skönt. Vi går mot ljusare tider och livet känns rätt bra faktiskt.

Det kommer nog komma lite spridda inlägg här då och då, men om ni vill hålla koll på skrivandet så finns jag ju på skrivbloggen och på facebooksidan. Välkomna!

Underbara vår!

Helgen bjöd på en blixtvisit till 08-land och middag hos min pappa och Birgit m familj, sen bar det ut till Norrtälje för att gå igenom de saker vi hade på landet då det ska säljas. Hann med lite grillning och sedan åkte vi till Rimbo på hemvägen för att hälsa på kära vänner som vi inte sett på evigheters evigheter. Helt underbart! 

Annandag påsk gick i solens tecken. Medan jag hängde i stallet med underbara Nikki för sista gången så åkte maken ut med ungarna till farfarn för lite mys och tvätt av bil. Sedan blev det grillning och mys med grannarna för hela slanten. ;) 

För bilder på barnen kika in i deras blogg! :) 

Lycka är...

... att kunna knäppa sina skinny-jeans. Ni vet, de där jeansen som du hade för jättelänge sedan, innan graviditeten. ;) Jag har två par som hänger i garderoben och hånar mig varje gång jag ser längtasnfullt på dem. Idag testade jag för skojs skull om jag kunde ha dem. Jodå, knäppa går, men bilringen där ovanför linningen är inte att leka med. Och jag kan andas också! Whoop whoop! :)

Och nej, ni får inte se hur illa det ser ut... ;)

Life could be so much worse...

'Nuff said...

Man är ju bara så gammal som man gör sig...

Hur ofta har man hört den meningen? Okej, jag kanske parafraserade frasen "Man har inte roligare än vad man gör sig" eller något i den stilen. Alltså, ordspråk är inte min grej. Men, åter till ämnet. ÅLDER!

Jag har ju passerat de 30, i alla fall på pappret. I huvudet är jag nog mer 20 plus än 30 plus. Helt ärligt. Jag kan tycka att folk som är födda på 70-talet är uråldriga. Typ så här: "Hon måste ju vara äldre än jag, typ 35 eller nåt..." Jojo, man tackar, så visar det sig att de är ett år äldre än en själv och man inser att man själv snart är typ 35. Är jag uråldrig?! NEJ! Jag får ju visa leg på systemet typ jämt! Och de tar ju leg på sådana som ser ut som udner 25, eller hur? Jag lever absolut på ett leg-visande länge. Det känns bra. Det betyder att jag lätt kan säga att jag är 25 och komma undan med det.

Jag ser tydligen väldigt ung ut. Jag fick höra det senast häromdagen. Och hon som sa det var född 90! Jag menar sådana ungdomar måste ju tycka att alla över 30 är uråldriga (japp, precis som min 20+ hjärna). Det är sådana kommentarer som gör att dagen känns lite lättare. Speciellt som jag, förkyld och osminkad och dan, inte kände mig så där jättehet den dagen (typ aldrig). :)

Samma sak i relation till kändisar. "OJ, vad gammal HON har blivit," kan jag tänka när jag ser en bild på en kändis. Lite jobbigt är det när jag inser att personen i fråga är yngre än jag. Oops. Borde kanske inte uttala mig så mycket om sådant längre, utan sopa lite utan för min egen dörr först. :P

Men åldern är bara en siffra, det är hur man känner sig som räknas. Enligt wii-fit+ är jag 39 och lite obalanserad och enligt mitt huvud är jag typ 20 plus. Ett medeltal är väl typ kanske min riktiga ålder då...

Enough ranting in the early morning... God morgon världen!!! Förresten, kort hår gör mig till lite av en bitch, bara så att ni vet... Be aware...

Lösning på datorproblemet

Som bekant fungerar inte min lillplutt till dator riktigt som den ska längre och jag har funderat på lösningar hit och dit... Ny dator, kanske? Men, maken som egentligen inte använder sin laptop så mycket längre, kom på att han skulle klara sig med en surfplatta istället, för det är det enda han gör egentligen, surfar runt lite på diverse spelsajter och sådär, och tittar på film. Inte som jag då, som skapar både det ena och det andra kreativa. Så sagt och gjort, kollade över finanserna och kom fram till saker att dra in på (typ halvonödiga kalsong- och strumppernumerationer) och vips så fanns månadskostnaden där. Dessutom billigare än om jag skulle ta en ny dator. :) Smutt va?

Mamma jakeline är i alla fall nöjd. :)

(för vet ni hur svårt det är att pilla med html-koder och grejer när man inte ser hela fönstret för man har för liten skärm på datorn?! :P Och förminskar man ser man inget för man är halvblind... Vilket man iofs kanppt gör ändå, för det redan är så pluttigt. Men, det verkade som ett smart köp just då, för 2½ år sedan. Liten och smidig, ni vet...)

Tänk vad en penna kan göra en glad...

När barnen fick kläder så fick mamma en ny almanacka och penna. Och vilken underbar penna sen! En sådan gammal hederlig Bic med fyra färger. Men i en upphottad version. :P Inte fulblå utan lila, och med fina milda pastellfärger. :) Mamma fyller gärna sin almanacka med möten nu! :P

Tänk vad fint jag kan skriva nu! :) Nästan så att inspirationen kommer flödande bara så där...