Vi fortsätter följa vännerna och pojkvännerna från första boken. Genom glädje, sorg och kärlek. Det är så lätt att ryckas med i känslorna som boken förmedlar. Vara arg, rädd, kär, glad, frustrerad och ledsen. Jag beundrar verkligen Gardells berättarkonst och har alltid gillat hans symbolspråk, de små sakerna som kommer igen, tillbakablickarna, vanor som karaktärerna har haft sedan de var små som fortfarande följer med. Att skriva sitt namn i imman på glaset och sedan se det försvinna. Ett flottigt handavtryck på en nyputsad fönsterruta. Så förtvivlande lätt sådana spår försvinner. Så kort tid människan finns på jorden, och sedan finns nästan inga spår kvar...
Återigen ett mästerverk och jag ser fram emot trean!
Någon dag ska jag ta mig tiden att även läsa Jenny, som jag köpte för så länge sedan, men ännu inte kommit mig för att läsa.
